Godmorgon torsdag…

Det är torsdag morgon och jag är uppe. Dock inte mer än så. Jag är helt off just nu. Hög smärta uti kroppen och jag vaknade med huvudvärk. Jag låg en stund på Jörgens spikkudde men det har tyvärr inte hjälpt så mycket som jag hoppades på. Ibland hjälper den helt men inte alltid. Nu var en inte alltid stund. Usch jag känner mig gnällig. Ja men det får jag lov att vara ibland. Och just nu vill jag vara det.

Jag har satt mig tillrätta vid matbordet och första koppen kaffe är upphälld. Som det känns just nu blir det inte fler koppar än så, men man vet aldrig när det gäller mig.

Solen…

Jodå, solen skiner för fullt och det är nästan helt blå himmel.
Fönstret är öppet så jag hör trafiken nedanför ganska tydligt. Jag kan se hur bilarna kör fram och tillbaka. Utsikten är fantastisk, men just nu är min huvudvärk inte alls rolig så jag kan inte njuta av det som jag brukar. Vem vet, det kanske kommer.

Torsdag…

Jo visst är det torsdag idag och arbetsveckan drar mot sitt slut. Eftersom Jörgen jobbar förmiddag denna veckan så jobbar han imorgon också. Det är enbart den veckan han jobbar kväll som han är ledig på fredagar. Så han jobbar imorgon också.
Precis som för de flesta som jobbar. Extra läsning! Det är vackert det med!

Sorg…

Idag är även en sorgens dag för idag begraver en av mina bästa vänner sin mamma. Jag önskar jag kunde vara på plats men det är tyvärr inte möjligt för mig att ta mig dit så jag stöder henne genom att i tanken skänka henne all styrka, kärlek jag kan. Jag finns här för dig vännen.

Nej hur blir det så här?

Jag vet knappt vad jag ska skriva idag. Hjärnan fungerar liksom inte som den ska. Nej, nu måste jag sluta gnälla. Jag känner att jag ligger rakt över gnällbältet idag. Gnäll, gnäll, gnäll bara gnäll. Sicken midding (läs tur) att det är min blogg och ingen annans. Jag skriver ju precis vad jag själv vill och tycker här. Varken mer eller mindre. Men nu ska jag sluta gnälla.

Idag ska jag göra några pilates övningar tänkte jag. Sedan har jag ett digitalt möte klockan 11.00 och i eftermiddag kommer killen och ska putsa våra fönster, så jag måste plocka undan i fönsterna. Det får bli lite då och lite då. Pö om pö liksom.

Lev livet även om det är svårt ibland  /Lene