Godmorgon…

Så var det torsdag och dagen börjar med en riktigt fin morgon. Solen skiner för fullt från en nästan klarblå himmel. Det är just nu 15 grader men ska upp mot 18 under dagen. Dock så blåser det en del. Som vanligt.

Jag sitter vid matbordet med dagens första kopp kaffe och njuter. När jag tittar ut genom fönstret ser jag hur solen skiner och värmer upp. Underbart!

SUS…

Idag ska jag till SUS – Malmö sjukhus för att hämta en andningsregistreringsmaskin. Den ska jag ha på mig under natten och sedan lämna den imorgon igen. Jag har inte en aning om hur det går till eller var på kroppen jag ska ha det, men det lär väl visa sig. Vi får se hur det går.

Ganska tomt…

Det är just nu ganska tomt i skallen på mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om idag, men jag vill skriva så något blir det säkert. Ibland blir denna skallen tom på idéer. Ibland kan jag värka fram det men det är inte alltid det funkar. Idag verkar det inte fungera. Extra läsning! Solen påverkar!

Jag får sitta i ro och titta ut genom fönstret så kanske tankarna kommer till mig. Vem vet.
Energin finns inte riktigt där idag ändå. Jag är aptrött, har hög smärta i hela kroppen och framför allt i höft-/ljumskpartiet. En dov huvudvärk ligger och trycker hela tiden. Men men, c’est la vie som de säger i Frankrike.

Livet är inte alltid lätt och ska säkert inte vara det heller. Tänk att gå igenom livet utan ett enda bekymmer, utan ett enda hinder att behöva ta sig över eller igenom. Utan en enda svår tanke, eller svårt beslut. Nej det tror jag inte på. Inte alls.
Alla har problem av något slag någon gång. Alla!

De som säger: ”Jag har inga bekymmer alls i världen” tror jag ljuger för sig själv. Tittar hen bakåt så ser hen säkert att någon gång har det dykt upp ett problem, men svårighet, en tanke man måste ta sig igenom, ett beslut. Ingen, ingen går igenom livet utan något sorts hinder någon gång i livet. Hade hen kunnat blicka framåt så tror jag nog att någon svårighet av något slag dyker upp. Man ska inte ljuga för sig själv. Om du ljuger för dig själv, vem ljuger du mer för då? Det kan man fundera på…

Låt livet levas  /Lene