Godmorgon…

Det är onsdag och mitt i veckan. Lillördag om du så vill. Kärt barn har många namn.

Jag är uppe då jag vaknade av att min mobil burrade flera gånger. När jag kollade på mobilen när jag vaknade såg att jag till och med hade missat samtal. Jag måste ha sovit hårt just då. Det får jag kolla upp senare.

Idag har jag riktigt hög smärta i mina höfter så det blir en lugn dag. Inget är bokat vilket är bra med tanke på min smärta. Eventuellt ska jag försöka mig på en liten promenad senare.

Men jag börjar denna dag som jag brukar börja mina dagar, med en god kopp kaffe. Allt i lugn och ro.

Vilket man mest gillar…

Jag har funderat på en sak…
vissa människor tycker bäst om att prata i telefon och andra gillar mer att skriva meddelanden. Vilket gillar du? Jag föredrar att skriva meddelanden, även om man ibland faktiskt måste ringa och prata. Meddelanden kan lättare missuppfattas.

Fördelen med meddelanden är att du kan läsa det när du vill och svara när du kan. Är det bråttom med ett svar får man ju naturligtvis ringa. Men jag tycker det är smidigare med meddelande.

Om du håller på med något så har du mer frihet att göra klart det du håller på med och ändå kunna läsa det, eventuellt svara. Det kan du i och för sig också göra när du pratar i telefon. Du kan ju ha högtalare eller headset på dig. Nåja, smaken är som baken.

Det blev en lite lång tanke. Så blir det ibland.

Hur tänker du?

När saker och ting inte blir som du tänkt dig…hur tänker du då?

Jag har nog alltid varit en person som försöker hitta lösningar. Och jag bollar det med personen eller personerna som uppmärksammat det. Om inte så bollar jag det med Jörgen. Vi är varandras bollplank. Precis som det ska vara.

Vissa saker kan du bara släppa. Det är inte värt tanken ens. Men vissa saker måste du ta tag i. Gör du det? Eller stoppar du huvudet i sanden? Det är ingen mening med att stoppa huvudet i sanden. Det kommer ifatt dig förr eller senare ändå. Lika bra att ta det direkt. Så tänker jag i varje fall och det brukar bli bra. Det brukar ordna upp sig.

Livet bjuder på motgångar och de motgångarna är till för att bearbetas, redas upp. Du ställs inte inför något du inte kan klara. Sedan är vissa saker svårare än andra men problem är till för att lösas.

Jag tror det är oerhört viktigt att man har någon eller några att bolla problemen med. Vissa gånger kan det vara för övermäktigt att slåss mot problemet själv. Man behöver lite stöttning.

Våga prata om det, våga ta kontakt med en vän eller vem du känner att du vill och kan prata med. Känner du att du inte kan prata med någon, välj ut någon att prata med. Annars kanske man behöver gå och prata med någon specialist. Exempelvis en kurator eller psykolog. Det är ingen skam i att gå och prata med någon som är utbildad på just detta…att prata. Alla behöver vi någon att prata med.
Extra läsning! Tackar som frågar!

Nej, nu ska jag sluta älta detta och återgå till mitt kaffe. Jag hoppas du får en härlig onsdag.

Lev väl  /Lene