Godmorgon fredag…

Det är fredag och vi äntrar sista arbetsdagen för denna veckan.

Jag är helt slut just nu. Jag får inte sova som jag behöver och jag har en jäkla hög smärta i kroppen.
Det känns som jag vaknar 20 gånger varje natt. Vaknar jag inte av att det gör ont när jag vänder mig, så vaknar jag helt utan anledning känns det som. Jag vaknar även av att jag kliar mig i örat och det gör ont. Jag förklarar det senare snart.

Just nu vaknar jag även av att Jörgen pustar och vänder sig. Han har problem med sin nacke och ena axel där han har smärta som han inte får bort, vilket dessutom leder till att han får väldigt mycket huvudvärk.

Kliar i örat?!

Jo, nu ska jag förklara.
För ett par år sedan blev jag opererad upptill vid öronen för jag hade fistlar på båda sidor. Den på vänster sida hade jag mest problem med. Det kom var och det kliade väldigt ofta. Efter operationen fram till i somras förra året var allt lugnt. Då började det klia igen men jag kunde inte säga att det rann var. Det gör det fortfarande inte, men kliandet är kvar.

I höstas gick jag till samma avdelning som jag blev remitterad till från min läkare, Öron-näsa-hals (ÖNH) på sjukhuset i Lund. Han kunde inte se något. Inget hål som öppnat sig, inget. Vi kom överens om att jag ska bli kallad efter ett år, vilket är till hösten i år. Men det har bara kliat mer och mer och nu märker jag att jag är väldigt torr och frasig/fnöskig precis i örongångs öppningen. Och det känns dessutom som det är något upptill precis innanför ögongångs öppningen. Därav att jag ofta vaknar med fingret i örat, på grund av att det kliar även i sömnen. Så nu ska jag till ÖNH – Lund nästa vecka så får han kolla på det. Sköterskan jag pratade med igår, sa att jag kanske har fått örongångs eksem eller något annat. Det lär visa sig.

Det är dock inte förrän nästa vecka och jag väljer att njuta av denna dagen först. Nästa vecka tar vi sen. Jag sitter med mitt morgonkaffe, tittar ut genom fönster, slölyssnar på Nyhetsmorgon på Tv4 och bara njuter av en lugn och skön morgon. Det behöver jag idag.

Zeth, mitt lilla hjärta…

Imorgon skulle vår älskade vovve, Zeth fyllt 20 år.
I år är det 10 år sedan han fick somna in. Jag saknar honom oerhört mycket och önskar att han fortfarande fanns med oss. Men tyvärr fick vi låta honom somna in alldeles för tidigt.

Zeth fick katarrakt på båda ögonen och blev helt blind. Han led något enormt av det och klarade inte av att leva med det. Han blev aggressiv och bet efter Hailey när de kom på besök. Hon var då bara en månad gammal. Han kunde ju inte se henne och hon luktade som något som inte varit där tidigare så han försvarade oss. Extra läsning! Livet ska trots allt vara gött att leva!

När Hailey föddes så var han redan blind på båda ögonen så han hade aldrig sett henne. Han gick in i saker hela tiden, missade när han skulle hoppa upp i soffan med mera. Hans personlighet ändrades från levnadsglad till att inte vilja göra något alls. Så vi tog det väldigt svåra beslutet att låta honom somna in. Vi var inte beredda på att ha honom hos oss bara för att vi ville ha honom kvar, när han led som han gjorde av att inte kunna se. Det vore, i våra ögon att låta honom lida. Jag älskar dig och jag saknar dig Zeth.

Livet är det bästa du har  /Lene